Vasastaden som är en del av Norrmalm tillkom inte förrän 1926. Själva namnet hade dock varit etablerat hos stadens invånare sedan slutet av 1800-talet. Namnet härrör från Vasagatan som inte ligger i själva Vasastan, dock inom stadsdelen Norrmalm.
För c:a 150 år sedan var större delen av dagens Stockholm rena landet, här fanns både bondgårdar och små åkrar. Under 1880-talet ökade stadens invånarantal dock så pass att bostadshusen började skjuta i höjden.

OBSERVATORIELUNDEN

Bakom Stadsbiblioteket i hörnet av Odengatan och Sveavägen.

På 1750-talet byggdes Observatoriet för astronomisk forskning på krönet av Brunkebergsåsen. Parken anlades ungefär samtidigt, men öppnades inte för allmänheten förrän på 1900-talet. Innan dess var det endast en "lantlig idyll bakom staket".

Den del av parken som vetter mot Drottninggatan täcks av hästkastanjer och engelsk alm. Högst upp på åsen står Sigrid Fridmans "Kentauren"-staty, från 1939.

Delen av Observatorielunden mellan Stadsbiblioteket och Handelshögskolan anlades på 1930-talet. Arkitekten Gunnar Asplund planerade dammanläggningen (Stockholms största) med sina välkända fontänpilar och prydnadsbuskar. Här står även Ivar Johnssons skulptur "Dansande ungdom".

Vid parkens södra entré står ett skärmtak, där Nils Möllerbergs "Ungdom" staty sattes upp 1934.

VASNADISLUNDEN

(Längs m Sveavägen mellan Frejgatan och Cedersdalsgatan.)

Vanadislunden, på Stockholmsåsen, är en av Stockholms bergsparker. Denna del av staden byggdes sent, och på 1880-talet började man lägga ut sopor längs bergssidorna för att skapa planteringsyta. Det tog nästan femtio år att bli färdig med parken, och resultatet blev en park med öppna gräsytor, slingrande gångar och många träd.

1904 blev Stefanskyrkan, i parkens sydsluttning, klar.

1938 blev friluftsbadet, i närheten av vattenborgen, färdigt.

Högst upp i parken står "Flicka i aftonsol", en liten staty från 1955 av Anders Jönsson. Markbeläggningen vid denna lilla utsiktsplats är lagd med svart och vit smågatsten i ett bladmönster.

VASAPARKEN

Belägen längs Odengatan mellan Torsgatan och Dalagatan.

På 1700-talet låg här Bergianska Trädgården och en malmgård, båda ägda av bröderna Bergius. 1885 flyttades Bergianska till Frescati, och några år senare, runt sekelskiftet, anlades här Vasaparken.

Parken är ett typiskt exempel på den tidens uppfattning om vad en park borde vara: tonvikten var på idrott, lek och promenader.

Under första världskriget användes många av Stockholms parker som potatisplanteringar, så även Vasaparken.

På 1940-talet anlade man tre terassträdgårdar i anslutning till Torsgatan. Arkitekten Erik Glemme anlade betongytor med reliefer och murarna konstruerades av grovhuggen granit. Stilen anses vara unik och representera den världskända Stockholmska parkkonsten.

Parkens nordöstra hörn upptas av blomsterbäddar och en uteservering. Man har även gjort servering av den hundraåriga gamla bekvämningsinrättningen.

De flesta av parkens träd, såsom rödekar, sykomorlönnar och silverlönnar, planterades när parken anlades. Endast ett fåtal av parkens många barrträd finns dock kvar. Men här finns en kandelaberformad lönn som tros vara drygt tvåhundra år gammal. Nyplanterade träd inkluderar magnolia, valnötsträd och prydnadsaplar.

I parken finns även "Arbetaren", 1917, av Gottfrid Larsson sattes upp till minne av alla de arbetare som dagligen passerade Torsgatan på väg till sina arbeten i Atlasområdet.

Vid Dalagatan finns Olov Thorwald Olssons "Romeo och Julia."